I fredag var vi och såg dans i lägenhet… eller Dance at home som det kallades under ICAF festivalen.
Jag var sjukt nyfiken av att se resultatet eftersom att jag själv har varit med och dansat, fast i Sverige då. Jag hörde att Paloma hade träffat ett gäng fantastiska dansare från Rotterdam och att det hade haft ca en vecka att jobba ihop föreställningen. Hjälp tänkte jag… för oss tog det ca 3 månader att komma igång och förstå konceptet. Jag kan ändå inte säga att jag blev överaskad när jag såg resultatet… Det var ju självklart att Paloma skulle fixa det. Resultatet blev proffsigt men framför allt ärligt och genuint. Alla dansarna hade förstått och det märktes verkligen att de hade gått in till 200% i arbetet.
Först när vi kom till själva lägenheten blev vi först förstummade av själva lägenheten…. Ni som har varit i Rotterdam vet hur arkitekturen ser ut där. För er som aldrig varit där så kan jag bara beskriva arkitekturen med ett ord: Anything goes.. men jag måste lägga till ett till ord: Optiska illusioner… Yes så är Rotterdams arkitektur. Lägenheten låg i bottenplan och ingången var till ett stort arbetsrum/terrass där det fanns en piano flygel i mitten och en stol… där sitter redan en dansare inne i något som liknar en trans. Vi blir välkomnade av Paloma och hon ger oss några instruktioner om vad vi ska tänka på under föreställningen… vi läser dom högt. Och föreställningen börjar.
Trotts att det är en ny version av dans i lägenhet så kan jag ändå känna igen estetiken. Det är samma grund princip som vi jobbade efter, lägenheten, att vara där i nuet, blandningen av improvisation från dansarnas egna kroppar och intuition i sammklang med koreografin och de olika momenten där man förflyttar sig mellan rummen. Det är en helt annan upplevelse av att se detta som publik. Först nu så tänkte jag och reagerade på vilka det egentligen är som är publik… vi står och tittar på dansarna, men det finns ingen gräns mellan publik och dansare eftersom att vi dras in i föreställningen, dansarna interagerar med oss och omedvetet rör vi oss i samband med deras rörelser, vi förflyttar oss till de olika rummen när de förflyttar sig, vi anpassar oss och rör oss, tittar, sitter, står, går till ett annat hörn, går tillbaka. Alla våra rörelsemönster blir en del av koreografin. Dansarna styr våra rörelsemönster i hemmet. Samtidigt skapar vi åskådarna bilder tillsammans med dansarna, jag satt och tittade på en av tjejerna som dansade i något som jag kan tänka mig var ett arbetsrum med ett skrivbord och en stol, bakom stolen står en kille från publiken och tittar på henne… han ser henne från en vinkel men eftersom att jag står och kollar på båda från mitt hörn ingår han i samma bild.