ICAF – 31 Mars

Idag registrerade vi oss ordentligt och fick veta vilka workshops vi skulle vara med på och kolla igenom ordentligt listan med alla föreställningarna. Det finns så sjukt mycket bra grejer att göra alla dagarna! Festivalen innehåller allt som har med community art att göra, det finns workshop, filmer, föreställningar, dans, dock teater, ALLT! Nästan lite för mycket…, ju mer vi tittad epå våra scheman och alla lapparna blev vi mer och mer förvirrade… tillslut valde vi de vi skulle gå på o så var det dags att starta dagen!

De första vi är med på är något som heter Murga, dert är en workshop som man kan vara med på varje morgon och dansa, sjunga, göra spoken word osv för att sista dagen tillsammans med hela gruppen gå ut på gatorna o ha en liten gatufest… jag och francisca kommer dit lite sent och möts av typ 15 pers som hoppar runt och dansar som att det inte fanns ett imorgon… Nabila är snabb på att fly till en annan workshop som är mindre ”flummig” och fysisk. Murga är en latin amerikansk musikalisk teater. Killen som leder det hela berättar hur det funkar som en kanal för att dirigera om energi hos vilsna ungdomar och ett verktyg för berättande.

Vi fortsätter och dagens andra grej vi ska göra är att kolla på en dokumentär… vi åker alla i en buss och får se en community film dokumentär som handlar om Amerikanska Super Maximun Prisions…. typ det obehagligaste och inhumana jag sett på länge.

Det nästa är en föreställning av pansionärer som får chansen att berätta sina historier på scen… dit tar vi ockå en buss och jag förundrar och blir samtidigt glad av att salongen är fullsatt… Festivalebn är välbesökt.

Vi äter middag och får se en annan dokumentär om en community process som regissören kallar för witness theatre. Hon har samlat folk i Nordirland som får berätta sina historier och skildra sina verkligheter kring den blodiga konflikten.

Det sista vi gör är att kolla på dagens sista föreställning. En community teater i skottland som gör en pjäs om communityteater. Det berättar sin resa genom sin tid i community teatern

En massa tankar har dykt upp hos mig under kvällen. Ett är hur sjukt mycket grejer man hunnit kolla på. Min hjärna känns lite halvtmossad, ganska öm och men garanterad mer intelligent och med nya perspektiv. Det andra jag tänker på är att jag ännu en gång förundrar över viljan att bli hörd, viljan att berätta… Hur annorlunda slutprodukterna än har varit under varje pjäs workshop och verk så har allt utgått från samma kärna. Dessutom märker man även av en vilja av konstnärerna att vilja berätta om sina verk. De har en lika stark vilja av att bli hörda och sedda.

//Emma