Utdrag ur dagbok
Utdrag från dagbok och reflektioner.
På daglig verksamhet i Hallunda finns det en grupp människor med olika
typer av funktionsnedsättningar som arbetar och ägnar sig åt hantverk
och numera även konstnärligt arbete och dans.
Koreografen Paloma Madrid jobbade under 08 och våren 09 fram med
arbetstagarna från daglig verksamhet en dansföreställning som heter
den långa dansduken. Under hösten 09 skulle en
dansfilm ha skapats, säger Paloma.
Att jobba med daglig verksamhet är en utmaning och resa för mig. En
dansresa med värme, kärlek och lust. Arbetstagarna växer och
utvecklas. Att skapa dans med arbetstagarna är att ta emot och få
nya tankar och komma till insikt.
13 maj – Jag kommer in till daglig verksamhet och tänker, nu är det
sista föreställning för denna säsong. Jag möter Gun ev av
arbetsledarna hon berättar för mig att det är sådant tryck och att
personalen vill så gärna se den, hon frågar ifall det är ok att sätta
in en extraföreställning, självklart! sådan framgång har vi på DV. Vi
var med i tidningen Mitt i Botkyrka Salem från den 5 maj, press
intresserar sig för det vi gör.
En av arbetstagarna hade fått ett anfall på morgonen, det är hon som
jag ser har hittat nyanser i sina rörelser, men idag var hon
frånvarande. Det får mig att reflektera över mitt liv och min kropp.
En tanke som uppstår är hur kunskap om dans sprider sig
till flera utövare. Nya frågor uppstår. Tex, har dansen dramaturgi?
Nej, skulle jag svara på den frågan, däremot finns det samarbeten,
möten där människor med olika yrkesbakgrund kommer överens om arbetsformen,
processen. Det förväntas en massa från dansen. Men dansen är inte
förväntansfull, den är. Vi planerar för nästa säsong. Det ska bli
givande att sätta sig in i filmvärlden då ska vi göra dansfilm.
6 maj – Idag var det tredje gången sedan premiären av den
långa dansduken. Idag var det första gången som jag kunde se ett lugn
infinna sig under hela föreställningen. Det var rörelser som sakta
satt sig i kroppen rörelser som kände igen köttet och blodet.
Björn är en stjärna likaså Petter, Mari, Tall och
Nisse men alla är stjärnor, sades det bland handledarna. För mig är
dessa människor dansare och det vet dom också om. Vi har fått resurser från allmänna arvsfonden
det gjorde mig trygg och lugn en stund. Osäkerheten som finns hos
människor som inte jobbar med dans och svårigheten att förstå och att
lägga vikt vid dansen är den största utmaningen för dessa och mig
själv, att förstå dessa människor. Dansen tillför annat, att vara i här och nuet,
och det där andra, kan vara skrämmande. Varför kan inte dansen få stå för sig
själv? Få vara i nuet utan att alltid förklaras med traditionsbundna former. Jag kan förklara
min dans och skriva om den, men förminska inte dansen, den är livsviktig och jag har märkt att ju mer för
för den människan som ser den som mindrevärd. Vi
firade dansens dag genom att dansa i matsalen under en minut, vi
skrattade och uppmanade varandra att fortsätta dansa.
Att jobba med dans på dagligverksamhet och få känna ren glädje är det
som får mig att vilja fortsätta. Idag var det lugnets dag. Får se vad
som händer nästa onsdag. /Paloma